Join the new world

Ett gammalt ordspråk lyder: "Ont ska med ont fördrivas". Detta kan man förvisso tolka på ett antal sätt. Ska man slå någon i kulorna för att man har huvudvärt så det inte längre känns lika mycket i huvudet? Ska man bränna pestsmittade på bål så att smittan inte drabbar andra? Eller ska man locka fram det bästa ur människor genom att låta onskan gå fri på våra gator och torg?

Jag har funderat kring denna frågeställning ett tag och det är sannerligen en underlig ställning vi har i Sverige. Även om vi är ett stort land finns det egentligen inte så mycket av en "dark side" och en "light side". Inget intergallaktiskt krig mellan jedier och siths. Snarare är de flesta av oss lite överstolta britt-kolonialister med extra mycket högfärdighet. Jag hamnade själv i en pikant situation häromdagen när jag började håna en italienare som trodde att Sverige minsann skulle få mycket att göra när väl resistance-war modulen introducerades. Jag måste påpeka det ytterligare en gång: Sverige har kommit förbannat långt. Men kanske är det som Howard Beale säger i filmen "Network" från 1976: Om vi är det mest avancerade landet i världen innebär det att vi kommer nå slutmålet först. Slutmålet enligt Beale var avhumanisering, dvs. att människorna förvandlades från individer till stora målgrupper av företagspampar. I e-republik skulle jag nog tro att slutmålet antingen är världsherravälde eller total inaktivitet. Två ganska kontrastfyllda motpoler, men samtidigt ungefär likvärdigt förfärliga.

Men att locka fram onska verkar vara något svårt. MA kan vi inte riktigt se om vår ärkenemesis - vi måste ju försöka bli vänner med dem anser många. SAND är svåra att bli vänner med, något många länder verkar ha svårt att inse. SAND länderna är till stor del ett gäng strateger som jobbar hårt och aktivt för att deras värld ska skapas - ingen annans.
1939 fick världen onska serverat på ett silverfat i form av Adolf Hitler. Han tog till anfallskrig för att få sin röst hörd, reste den tyska ekonomin rejält men samtidigt begick han ett antal felsteg som tillslut kostade både han själv och hans rike livet. Bland annat utförde han indirekt en masslakt på judar och andra etiska entiteter, han förtryckte friheter som vi annars är vana vid att kunna njuta av. Han trodde även på fullaste allvar att han och hans folk var det bästa i världen. Detta ville självklart inte resten av världen behöva lyssna på och sex år senare tågade amerikanska och ryska trupper - blivande och kanske dåvarande dödsfiender - in i Berlins gator och startade 40-talets största kramkalas.

Men vad hände sen? Finns det någon ondska kvar i världen? USA duger inte eftersom vi alla har lärt oss att man inte kan dra alla över en kam. Nej, det närmaste man kommer är kanske den så kallade "axis of evil" som mr Bush utsett till de absolut vedervärdigaste länderna i världen just nu. Men vad har egentligen Syrien gjort oss? Hur kan vi relatera till dessa länder?
Jag tror att vi har en liknande situation på e-republik. Sverige har ingen fiender.

Skulle man kunna klä ut några tokar för att skaka om kitteln Sverige? Finns det någon som kan vara så ond att hela Sverige tänder till? För kanske är det just det vi behöver för att återtåga upp över 2000-strecket i "Top Conutries" fliken.
I väntan på den dagen är vi alla dömda till att klicka två gånger.
Minst.