Ideologier – en introduktion, del 2: Marxism

Day 289, 05:50 • Published in Sweden Denmark • by pho3nix

Till de flesta val man ställs inför i livet finns det tre grundläggande utgångar. Antingen förhåller man sig positivt, negativt eller neutralt. Total neutralitet är ofta svårt att bibehålla och förr eller senare brukar man som individ svänga över till den ena sidan av spektrumet. Om liberalism innebär ett neutralt tänkande, dvs. att man inte vill lägga sig i vad människor gör, utgör marxismen ett negativt förhållningssätt. Måhända kan man rent etiskt diskutera huruvida marxism är gott eller ont, men en grundläggande tanke är att människor ständigt strävar efter mer. Detta påstående stämmer nästan utan undantag, men utveckling kan ske på många olika sätt. I ett liberalistiskt samhälle ingriper inte staten med skattepolitik för att utjämna skillnader mellan olika inkomstklasser. Liberalisterna säger istället att det här en naturlig utveckling som inte får störas, den starka överlever medan den svaga dör.

Marxismen menar – lite som katolicismen – att människan är född syndig (läs: girig) och att det är upp till en högre instans att kontrollera och styra tillgångarna som tillhandahålls. Detta skulle kunna lösa en hel del problem som ett samhälle ställs inför. Brottslighet på grund av desperation skulle förmodligen få ett nedsving och utvecklingstakten skulle förbli konstant och jämn. Förvisso är marxistiska tankar inte speciellt flexibla med den rörliga marknaden, vilket brukar vara den punkt som marxisterna får möta mest kritik för. I en rörlig ekonomi måste tillgångar snabbt kunna förflyttas från en del till en annan. En jämn fördelning är helt enkelt inte jämn, behovsmässigt. Förvisso menar vissa marxister att med ett kontrollerat system kan förflyttningar ske mer effektivt, iochmed den starka kontrollen. Samtidigt kan man se det som att marxisterna föredrar piskan framför moroten, något som kanske inte alla jublar över. Ett annat problem med marxism är att det är tämligen utopisk ideologi. Marxisterna själva menar att människor generellt önskar sig mer och att detta bör undvikas. Samtidigt ger man kontroll av samtliga marknader till en handfull ansvariga och antar i god tro att deras bedömningar är korrekta. Ett perfekt samhälle skulle styras av exakta regler och föreskrifter för alla tänkbara tillfällen. Samtidigt skulle systemet vara mycket stelt, kännas snarare mekaniskt än mänskligt.

MSAP är den klart mest lysande stjärnan i Sveriges socialistiska himmel. Som Sveriges näst största parti visar det också på en nyfikenhet kring det marxsistiska systemet. Renodlad marxism faller dock lite i sin egen grop. Att ge makt för att avskaffa makt är en paradox som är svår att genomföra. Även om man hänvisar till demokratiska styrsätt kan demokrati även vara ett hinder för ”sann” rättvisa, vilket man många gånger har sett, såväl IRL som i eVärlden. Marxismen utgår – set från mitt perspektiv – att vi alla är barn som måste kontrolleras av något större. Men att ge makten till en grupp barn – utsedda och medlemmar av den grupp man vill hindra – skapar bara ytterligare ett monoteistiskt samhälle där man åter är uppdelad i nya klasser. Dock handlar det denna gång om vem som får flest röster, alternativt vem som bäst kan säga det som folket vill höra. Detta i sig är – enligt mig – ingen större demokratisk bedrift.