Join the new world

Vill för det första säga ett stort ursäkta till de människor som känner att deras ideologi har blivit kränkt på något sätt. När jag själv satte mig ner för att läsa om min text hittade jag stora brister och meningar som kunde feltolkas grovt. Därav satte jag mig ner för att finslipa artikeln, för att på något sätt vidbehålla någon form av trovärdighet som publicist. Vill även påpeka att denna serie är en väldigt grov uppdelning och snarare en särskildring än analys.

Till de flesta val man ställs inför i livet finns det tre grundläggande utgångar. Antingen förhåller man sig positivt, negativt eller neutralt. Total neutralitet är ofta svårt att bibehålla och förr eller senare brukar man som individ svänga över till den ena sidan av spektrumet. Om liberalism innebär ett neutralt tänkande, dvs. att man inte vill lägga sig i vad människor gör, utgör marxismen ett annat förhållningssätt. Liberalism ger människor en spelplan där regler bestäms beeroende på hur spelet går, medan marxism delar upp planen i lika stora delar. Måhända kan man rent etiskt diskutera huruvida marxism är gott eller ont, men marxism som ideologi handlar om att fördela jämnt.

En grundläggande tanke är jämställdhet, ibland nästan i absurdum. Kön, klasser, religion etc. är saker som makthavare har inbillat människor för att skapa splittring mellan oss för att själva kunna njuta av fördelarna på toppen av samhällets pyramid. Detta vill marxister ändra på och införa ett helt jämnställt samhälle, eller åtminstone i så stor utsträckning som möjligt. Marxismen hade sin stora utbredning när arbetarrörelsen började utbilda sig och ifrågasätta de tidigare tankarna om skråer och klasser. Mycket därav - samt som en naturlig utgång av politikens utformning – är marxism ett folkligt och lite allmän ideologi.

Marxism rent ekonomiskt är ute efter en normalisering och jämnare fördelning av vinster. I ett liberalistiskt samhälle är det det investorer och chefer som ofta får en – enligt marxisterna – oproportionelig del av vinsten om man ser till hur mycket arbete som de har utfört vid produktionen. Liberalister brukar kontra med att det faktiskt är chefen som sätter sitt företag på spel – och därmed även kan gå med störst förlust. Att chefen skulle få större del av vinsten handlar alltså inte om arbetsförmåga, utan förmåga och vilja att investera kapital. Bara den tesen är något som marxister menar är fel, eftersom alla människor rent juridiskt är födda lika, men har långt ifrån samma förutsättningar. Att därav starta på samma nivå skulle vara som den klassiska kapplöpningen mellan sköldpaddan och kaninen. Marxistisk fördelning skulle kunna lösa en hel del problem som ett samhälle ställs inför. Brottslighet på grund av desperation skulle förmodligen få ett nedsving och utvecklingstakten skulle förbli konstant och jämn. Marxistiska tankar ses dock inte som speciellt flexibla på den rörliga marknaden, vilket brukar vara den punkt som marxisterna får möta mest kritik för. I en rörlig ekonomi måste tillgångar snabbt kunna förflyttas från en del till en annan. En jämn fördelning är helt enkelt inte jämn, behovsmässigt. Förvisso menar vissa marxister att med ett kontrollerat system kan förflyttningar ske mer effektivt, iochmed den starka kontrollen. Samtidigt kan man se det som att marxisterna föredrar piskan framför moroten, något som kanske inte alla jublar över. Med det menas inte att marxisterna inte skyr några medel för att lyckas, utan att de snarare bestämt flyttar resurser dit det anses vara behövande istället för att försöka – politiskt – motivera en förflytt med hjälp av ekonomiska styrmedel. Ett annat problem med marxism är att det är tämligen utopisk ideologi, doc inte den enda. Att krossa samhällspyramider brukar vara en av marxisternas stora mål. Samtidigt ger man kontroll av samtliga marknader till en handfull ansvariga och antar - i god tro - att deras bedömningar är korrekta. Förvisso sker samma sak i vilken demokrati som helst, men skillnaden är att en demokratiskt vald liberalism inte har hand om tillgångarna i sig, utan verktygen att styra tillgångarna med. Marxism kan ses som ett perfektionistiskt samhälle, där alla utvecklas i samma takt. Samtidigt skulle systemet vara mycket stelt, kännas snarare mekaniskt än mänskligt.

MSAP är den klart mest lysande stjärnan i Sveriges socialistiska himmel. Som Sveriges näst största parti visar det också på en nyfikenhet kring det marxsistiska systemet, vilket innebär att marxism finns representerad i eSverige. Dock vill jag inte yttra mig om huruvida partiet följer den ovanstående beskrivningen eller ej. Marxism inom spelet i sig har till sin fördel att produktionen ökar ju fler anställda ett företag har. Dock kan man tänka sig att statliga företag skulle sänka nöjesvärdet ytterligare ett steg, även om Sverige som land skulle kunna få det mycket bättre. Det största problemet jag kan se med marxism är att man skapar ytterligare pyramider när man river gamla.